lördag 20 november 2010
om att vara magdansös:
Jag har köpt nya arbetskläder...
Temat på de båda dräkterna är, och det var omedvetet - jag märkte det när jag kom hem och provade utstyrslarna, STRASS PÅ MUTTAN.
Jag anser min egen smak vara definitionen av smakfull. Yes.
tisdag 16 november 2010
måndag 15 november 2010
This just in:
lördag 13 november 2010
saker som inte är konstiga:
Vad gör man inte för konsten?
torsdag 11 november 2010
tvättmaskingen från helvetet:
Nattligt samtal med tvättmaskinen. Eller ja, först:
Min flatmate går igenom tre, fyra faser av stadiet "FAAAN" då tvättmaskinen inte tar tvättmedlet, då tvättmaskinen hamnar på fel på program, då tvättmaskinen inte sköljer eller centrifugerar... Jg hör henne svära gång på gång och jag går in i badrummet för att kolla vad som händer. Och där står hon och pratar med maskinen. Eller, hon svär på den. VAFAAAAN svär hon. NU FÅR DU FAN SLUTA! svär hon. Jag tycker det är mycket komiskt och hänger på. Fast jag har några andra saker att säga.
- Du måste faktiskt lyssna på vad jag säger någon gång! Vi är två i den här relationen!
Flatmaten skrattar och fortsätter prata om sin tvätt och hur maskinen behandlar den för HÅRDHÄNT. Jag fortsätter på mitt spår:
- Och du måste förstå att du kan inte vara så hårdhänt jämt och ständigt! Ibland måste man ta det försiktigt! Allt kan inte gå i ett spår, jag är faktiskt människa! Ibland behöver jag mjukhet och förståelse.
Hon skrattar ännu mera och sen står vi där och muttrar framför den japanska tvättmaskinen, men som nu så acklimatiserad att man kan kalla den för arabisk. Din jävla jävel, säger vi. Jävla jävel.
onsdag 10 november 2010
om svordomar:
Jag jobbar på att lära mig svordomar, om jag inte tidigare nämnt det. Alla handlar om kvinnor och hor vi är horor och mödrar och liknande. Såhär va:
Kuss Ommak - din mammas fitta
Ma'rass - man som gillar att titta på när hans fru blir påsatt av andra män
Ibn Sharmuttah - son till en hora
Ibn El Mitnakah - son till en kvinna som knullar massvis av män, och minns jag inte fel så är det värre än att vara en hora för hon får inte ens betalt.
Kvinnan, både det heligaste och fulaste som finns. Toppen och botten. Svart eller vitt. Fy fan, alltså.
det feministiska korståget:
Det är sånt här jag brottas med i tjugofemmiljonersstaden. Mannen är i övrigt min lärare och förespråkar att man skall lära sig arabiska utan lexikon. Man ba: yeah right. Men trots de två eventuella fruarna så gillar jag honom. Jag håller mig dock på min kant och har under de politiska diskussionerna kommit med de här inläggen (vår relation har varat i tre dagar):
"Regeringern borde utveckla kvinnors rättigheter för det kommer leda till att landet blir både rikare och bättre."
En exempelmening när vi lekte med olika sätt att uttrycka konditionalis, här i den version på arabiska som innebär att det är nästintill OMÖJLIGT att det händer "Om jag gifter mig i år så lämnar jag universitet för att bli gravid och vara hemmafru".
Jag har också uttryckt mitt förakt angående en man som var dum i huvudet i en text vi läste. Minns jag inte fel så sa jag att han var både puckad, lat och tråkig. För det var han. Sen har jag också givit exempelmeningen "Om jag födde ett barn imorgon skulle jag låta min man ta hand om det". Tjofaderittan, en megakuk i fittan.
I övrigt hamnade jag i en ytterst beklämmande diskussion angående kvinnors behåring nån gång förra lördag omkring 0500. Några amerikaner och en överjävligt brudig svenska uttryckte sitt äckel över att kvinnan jag bor med inte rakar armhålorna. Där följde en lång utläggning från mig hur jävla obehagligt det är med människor som ständigt sexualiserar kvinnan, att ens hår på kroppen verkligen är ens enskilda val, att det är rent ut sagt GENERANDE med människor som inte inser det vansinniga att anse en NATURLIG kvinna vara en RAKAD kvinna... Och så vidare. Aldrig har jag väl önskar mig ett par håriga armhålor så mycket som när mannen bredvid mig frågade om jag var rakad. Tyvärr så är jag ju det, på grund av en hel massa orsaker. Osäkerhet och bla bla bla. Men ändå: mitt val. Jag svarade "Ja, jag rakar mig. Men jag jobbar som magdansös, så jag måste." Det godtogs. Fast inte riktigt av mig själv. Sen fick den där mannen också höra, som svar på hans "Men jag vill inte se hennes hår!" , att det nog fanns massa saker som hon inte ville se på honom. Han älskade mig. På riktigt. Helt oironiskt. Jag tror att jag kallade honom en sexistisk röv också. Det är så man gör kompisar, vet ni. Han insåg väl att jag hade rätt, det måste varit det.
söndag 7 november 2010
Torsdag, en arabisk retroklubb där det är tjugotalstema men bandet spelar mest äldre jazzstandards och ingen charleston, men folket är utklädda, uppklädda och det är episkt och bra och pausmusik är bland annat Etta James och I just wanna make love to you, och och jag Daniel smög in varsin öl och det var gött.
Lördag. Karaoke-bar i Mohandessin. Kristallkronor, sammet, speglar, guld, en karaoke-lista som är tjockare än koranen och bibeln tillsammans. Män som sjöng My way om och om och om igen, dans, massa dans, hur allt förändras till en technoklubb på en sekund och plötsligt så hör man textraden som PUT YOUR PUSSY IN MY MOUTH och det är inget konstigt med det. Sen en lång diskussion om kroppsbehåring under småtimmarna. Öl.
Och idag hamnade jag på ett kaffeställde där det luktade avlopp. För att dölja detta så hade de en man som jobbade med att spraya luktegott överallt. Jag älskar den här stan.
torsdag 4 november 2010
ringklockan:
tisdag 2 november 2010
om att inte vilja:
Jag upplever ett tillstånd av total brist på studiemotivation. Igår lärde jag mig ordet för att begå självmord. Det har jag tänkt på flera gånger. Intihar, heter det. Det substantifierade verbet av att begå självmord. Bara en sån sak. I alla fall. Inte bara är det total brist på studiemotivation, det är också en existensiell kris. Vad ska jag med arabiskan till? Vad vill jag? Vill jag verkligen spendera mitt liv i Mellanöstern (svar: nej)? Är detta rätt? Om det inte är rätt vad vill jag då? Vad ska jag göra?
Det hela har lite resulterat i att jag ett) inte går till skolan två) sitter och längtar efter ett niotillfem jobb på ICA. tre) får jävla duktig flicka-ångest över punkt ett och kan inte njuta av inte göra någonting alls. Sen vill jag dessutom gå på gym också, men det är så stört dyrt här att jag inte tycker det är värt det. Tusen spänn i månaden för ett, förmodligen, rätt tattigt arabgym. Nej, tack. Så då sitter jag och surfar in på mitt vanliga gyms hemsida och riktigt frossar över schemat och tänker att oooh när jag kommer hem, då jävlar.
Just det, ja. Jag känner mig tjock också. Jag ÄR rätt tjock. Det spär ju på skithumöret något överjävligt det med.
Så längtar jag hem litegranna. Till Sverige och bryggkaffe och rätten att vara en människa.
lördag 30 oktober 2010
Årskrönika 2:
2010: Året av värdelösa kyssar. Först var det han som luktade, inte illa men, något märkligt och tittade på mig med hundögon och kyssarna var alldeles menlösa. Sen var det han som kysste mig i bilen sista kvällen i februari, men han luktade kummin eller någon annan krydda jag inte kunde definiera, och det var det enda jag kunde tänka på (sedan satte han på mig där i bilen, och jag hade benen i taket och det var i och för sig ganska flott, men kummin alltså. Tack, men nej tack). Och så givetvis mannen jag trodde att jag var ihop med, han som sa att han var kär i mig och ville åka på bilsemester till Tyskland med mig, han kysste mig på ett sätt som inte ens var en kyss. Han pussades. Det var de mest grunda kyssar jag någonsin fått. För försiktiga, för innehållslösa, för långt borta. Som jag längtade efter hans tunga, efter djup, efter något, men det infann sig aldrig och det är väl tur att jag slapp leva med det där. Efter det, eller någonstans däremellan, våldförde jag mig på en stackars man med piercingar och keps på en trappa. Det var en torr fyllekyss, men rätt så mysig, dock så genant efteråt när jag ju märkte hur jävla skrämd han var. Sedan: hockeykillen med universums fittaste kropp som jag traskade hem till en sommarmorgon efter en natts intensivt bögklubbande. Där var de dåliga kyssarna inget annat än: inga kyssar alls. Bara knull. Så några oformliga minnesfragment av tungor och män och så landar vi på igår. I en helt fantastisk takvåning (ja, det är en livsstil) i Mohandessin. Där blev jag alldeles för full på öl och en läskeblask som smakade industri-lime. Och i mitt sällskap hade jag Mimmo, mannen som varit förälskad i mig sen januari men som jag inte alls gillar på det sättet. Men jag LÄNGTADE så efter lite bekräftelse. Så jag släppte allt och jag lät honom lägga sin arm runt mig och jag LÄT honom kyssa mig. För jag LÄNGTADE så efter, ja, just det, bekräftelse. Men helvetes jävlar. Det var den mest aggressive kyssare jag stött på. Han liksom sög sig fast på mina läppar som en fisk, en igel, jag fick en gratis läppförstoring för han såg så min mun blev alldeles svullen, och mitt fulla jag kunde inte komma undan, för han var så... Målmedveten. Men jag lyckades bryta mig loss innan något annat än hans fingrar trasslat in sig i mina strumpbyxor. Fast nu är situationen så jävla märklig och han alldeles överlycklig och i CALL ME-mode. Och jag ba nämenvafan.
I alla fall. Tvåtusenelva, jag pratar med dig, då vill jag kyssa någon så det susar i säven pirrar i magen. Tack på förhand.
Årskrönika:
fredag 29 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
om förnedringens brant:
*toalettkvinna = dam som förser en med toapapper, vill ha en spänn eller två för det, och oftast ser väldigt sur ut. Ibland är de flera stycken. Ibland är de trevliga!
*slang = the way they roll i Mellanöstern. Inget toapapper. Man liksom duschar av sig. Vilket ju gör att man ofta ser folk som är helt blöta i röven och att man ganska ofta äntrar offentliga toaletter som känns lika fuktiga som regnskogen då folk liksom inte har nån teknik på det där sprutandet.
tisdag 26 oktober 2010
mastodonthoran:
Jag skrattar väldigt mycket. Väldigt högt. Ibland väldigt elakt. Att ens le så man visar tänderna är i det här landet synonymt med att vara en hora. Alltså såhär. Saker som gör mig till en hora:
1. Jag visar håret.
2. Jag har vitt skinn och kommer ifrån Sverige.
3. Jag ler så jag visar tänderna och skrattar högt (på gatan).
4. Jag sminkar mig.
5. Jag har ibland män i min lägenhet (vänner).
Och sannerligen finns det fler anledningar. Poängen är väl mest att det är mer än en faktor som får männen att dra denna hor-slutsats (egentligen så behövs bara punkt två)... Det gör ju i alla fall att jag inte bara är en hora, jag är en megahora! En superdupermegahora. Jättehora. Mastodonthora. Det skulle man ju ha på en t-shirt. Om man nu använde t-shirts. Det gör inte jag. Bara när jag tränar, och då skulle man ju i och för sig kunna nyttja Mastodonthora-tishan. Jag ska fundera på det och återkomma.
hot hot hot:
bankandet:
De håller på att klä om möbler. Möbler som tillhör den feta damen i våningen mittemot. Jag är inte säker ännu, och jag vet att ni följer historien med spänning. Möbelomklädnad alltså. Återkommer när jag vet mer om saken.
söndag 24 oktober 2010
om familjen där långt borta:
Min bror som i sanning är något av en savant, eller har asbergers (fast utan diagnos, så who knows) skriver ett meddelande på facebook: Hej syster! Jag skulle bara säga att jag faktiskt saknar dig.
Alltså, här snackar vi arton års ålderskillnad, han är den som är äldre, och en framilj som never ever uttrycker känslor. Man dör ju. Så jag svarade: Jag saknar faktiskt dig också. Och så var det inte mer med det. Men så jävla stort.
Så fick jag en hälsning från min svägerska om mina favoritbrorsbarn: A leker med ett svärd i trädgården, Lo spelar Sims och Li säger att hon älskar dig. Åh, älsk. Familjen ändå, alltså.
Soffan:
lördag 23 oktober 2010
Al hurreyah:
om kairo och expatlivet:
Jag hamnar på en fest i en lägenhet som ser ut som vilken lite rikare tjugofemårig ungkarls lägenhet som helst. Det är svarta lädersoffor och genomskinliga - plastiga - köksmöbler och feta tv och stero-anläggningen. Den grejen. Jag blir alldeles paff och är inte så imponerad medan resten av gänget ba: oooh wooow. För det är så här, bögklubbstechnodängor och svarta lädersoffor, det är god smak. Och jag kan inte låta bli att skratta, och de förstår inte varför jag skrattar. I alla fall. På den här festen dyker det upp ett helt gäng med svenskar. Ett helt gäng med svenska rutig skjorta och öl-snubbar. De är i Kairo i två dagar, hitchartrade från Hurghada. Och jösses koss, där sitter jag med mina prickiga strumpbyxor och min randiga tröja och mina röda läppar och de blir så förtjusta. De undrar om jag är känd från tv (klart jag är), en annan tycker jag ser ut som en gondoljär (och berättar hela Coco Chanels liv för mig, och säger att han använder också basker ibland) och en tredje tycker att jag ser ut som alla i Sverige, han diggar min stil, han tycker att jag är "lingonsylt och pannkakor" (fast det äter man ju aldrig, eller hur?). Så dansar de och klär av sig skjortorna till grekisk musik och svensk rap och de är stora och stöddiga och svenska och de mindre britterna och amerikanerna känner sig hotade och de avslutar kvällen med att sätta på Seebach Natteravn och stå i en stor grupp och skrika och peka på mig: JAG KALLAR PO DAJ!
Då kan man ju inte annat än fnissa.
torsdag 21 oktober 2010
jag går och fiskar:
bä:
söndag 17 oktober 2010
om den saknade vännen:
"Förra söndagen. Jag är hemma. A sms:ar. Skriver: du måste komma hit. Prata med V! Så kommer jag dit och de FNISSAR och efter typ ett år så vågar de fråga 'Har du sugit av en kille nån gång?' och jag ba 'Eh jo'. Man ba guuud: what's the fuzz liksom? Nä, då ska jag berätta hur man gör, och det är väl okej, man behöver inte ha gjort det, men det är inte FNIZZ alltså. FNIZZ är trånga lilla fittan-mannen* eller en fot-fetishist..."
"Men guuud. Vafan! Så sitter du och jag på Belle Epoque och pratar analsex!"
"Javisst, vitt och brett! Det är ju freaksen man fnissar åt, inte en jävla avsugning."
"Nä, det är ju vardagsmat."
"Jag blir lite bitter alltså."
"Förstår det."
"De kan inte supa heller."
"Fy fan."
Helvete vad jag saknar den mannen alltså.
(*en av mina erövringar... Men det är en annan historia, det.)
lördag 16 oktober 2010
mötet med bajsmannen:
om att vara en mördarmaskin:
En sak jag lärt mig:
Det är fantastiskt med vilken lätthet man dödar kackerlackor när man är lite salongsberusad. Kom hem nån gång vid tvåtiden i måndagsnatt, tände lampan i köket för jag skulle dricka vatten, såg tre små jävlar som kryllade omkring, jag grabbade tag i tändaren (som vi referar till som ELDKASTAREN) och sen brände jag ihjäl dem. Iskallt. Utan att blinka. Utan minsta lilla antydan till äckel. Sen drack jag min resorb, släckte ljuset, gick och la mig och sen var det inte mer med det. Stendöda var kackerlackorna och jag kände viss triumf.
I övrigt eldar vi kackerlackor för vi har GOOGLAT och lärt oss att om man smashar dem så kan de innehålla ägg och äggen är kladdiga som fan och fastnar överallt och kan på sätt bli fler kackerlackor. Så nej. Vi eldar. Det stensäkra sättet.
om hybris:
Den där magdansgrejen har ju verkligen blivit hajpad till extrema höjder. På varenda jävla fest leds jag upp på något bord och får en sjal knuten runt höfterna och lite shabi-pop att dansa till. Och så jublar alla och männen ger mig lystna blickar och vi dricker öl. Och kvinnorna vill dansa som jag och bögarna skriker av lycka och så ser mitt liv ut. Just nu. Jag kan väl inte direkt påstå att jag ogillar det. Nej, jag älskar det. Jag spelar bara lite svår. Men det ligger ju i arab diva-kulturen, även fast jag ju är svennigaste svennen.
Nelly Makdessi
Den här är en av de hetaste låtarna i Kairo just nu. Videon spelas om och om och om igen på alla ahwasen jag hänger på. Om mitt sinne för stil och smak förstörs i det här landet? Hell yes. Om jag gillar det här? Ja, på ett åh jösses och herregud och helvetes jävlar vad fnissigt-sätt. Fast inte på riktigt, nej, det kan jag inte påstå.
fredag 15 oktober 2010
sängen:
om männen:
Jag har lagt märke till att sättet att handskas med allt det där är att skämta om det. När jag på fester träffar andra västerländska damer så tar det inte lång tid, en och en halv öl kanske, tills man försöker bräcka varandras historier. Män som drar ner byxorna och flashar sina kukar mitt på ljusa dagen, en historia om en man som visade kuken i en moské, den där om mannen som drog sitt finger mellan mina skinkor när jag skulle köpa lunch, den där om mannen som sprang fram till en tjej, drog ut kuken, tryckte sig mot henne och spottade henne i håret, den där om taxichaffisen som växlade mellan växelspaken och kuken...
Jag bor på ön Zamalek. I folkmun: The Island of the white whore. Men det är egentligen värre än så, för i egyptiska mäns ögon är en västerländsk kvinna värre än en hora. Hon knullar ju gratis, herregud.
De egyptiska frågorna:
- Vart kommer du ifrån?
- Vad gör du här?
- Är du gift?
- Gillar du sex/är du oskuld?
- Kan jag få ditt nummer? (kommer vanligtvis före sexfrågorna, dock förekommer vissa undantag.)
små segrar och större förluster:
Jag vandrade nerför gatan och två män stirrade så mycket på mig att de gick in i varandra och krockade rejält.
En större förlust:
Jag spenderade hela dagen med att försöka leta reda på Om Kolthoum-museet och när jag väl fann det så var det stängt. Och inte nog med det så var där ett gäng med tolvåriga pojkar som följde efter mig och när jag inte svarade så sparkade en av dem en fotboll på mig. Den träffade rätt hårt. Det gjorde ont. Då började jag nästan gråta. I'M SO SORRY MADAM ropade de men jag brydde mig inte. Timmen var slagen. Helvetes jävla skitungar och skitkultur.
onsdag 13 oktober 2010
Jag är kvinna, jag kan inte motstå frestelser.
Jag skrattar högt också. Det får man inte göra här när man är kvinna. Man ska var tyst. Helst inte ens säga något.
Oh, ni där ute i trapphuset, ni som försöker laga hissen som påminner om ett kass rymdskepp, ni skulle bara veta att här ligger jag naken i soffan och har alldeles slemmiga fingrar. Det ni.
måndag i afrika:
Vardagsaction är att bege sig med en liten minibuss från superhippa medelklassområdet Mohandessin till freakin downtown Kairo för att införskaffa en magdansdräkt till sin flatmate. Ni vet, man får hjälp på bussen av en förvånansvärt lång och stilig egyptier (och det brinner i underlivet, men man vågar inte fråga om man ska ses igen för då är man nog en hora) och kvinnorna bakom en vrålar att man är HONUNG och så ger de en slängkyssar och fnissar. I magdansaffären käkar mannen ägg och yoghurt och bröd och taxin tillbaka är en jävla FIFFLARE och man bråkar lite på trottoaren och svär VA FAN I HELVETE och hemma så lär man sin flatmate lite moves och så draperar man in henne i den guldiga bordsduken, klär henne i guldet och glittret och sammeten, krigsmålar henne och sen filmar man när hon (semi)förföriskt magdansar... och sedan skickar man filmen till hennes pojkvän för det är hans födelsedag och nåt kul ska han ju ha, där i det kalla landet i norr.
Sedan drar man på fest där det är så rökigt att det svider i ögonen, man blir full på tre öl och magdansar - för det gör man alltid - för alla som är där och mottager folkets jubel. En helt vanlig Kairomåndag.
om en resa:
Tiden bara rusar iväg. Veckorna går och jag kryssar i fylla efter fylla, natt efter natt. Jag åkte till Sinai och badade topless mitt i natten med Saudis kustlinje i sikte, jag dansade till musiken som två ruskigt pårökta beduiner mödosamt spelade om och om igen, jag gick på toaletten i sällskap av fyra ödlor och jag sov på stranden med en stjärnhimmel så ruskigt klar att jag nästan kunde röra vid vintergatan. Bussen genom öknen gick sönder och jag tackade min lyckliga stjärna att jag satt bredvid den store, svenske, blonde mannen som är så lik en tysk mördarmaskin att han på gatan från flera Sieg Heil-hälsningar om dagen. Inte bara kände jag mig liten och trygg bredvid honom, jag är ju trots allt en kvinna och vi kan inte göra alltför mycket, det var ingen som gick förbi och nöp mig i rumpan, de stirrande blickarna hamnade som i ett blont filter och han var varm att luta huvudet mot.
Nu är jag hemma. Jag är så kåt att jag håller på att gå sönder. Snälla någon, kom hit och sätt på mig i den guldiga sängen.
måndag 4 oktober 2010
Sanningsenligt:
om kärlek:
söndag 3 oktober 2010
Den stora vita horan:
På apoteket frågar hon efter dagen efter-piller. De vet inte vad det är. Hon försöker förklara. De vill ge henne vanliga p-piller. Det är inte det hon vill ha, säger hon, det kommer inte funka. Varför? Hon förklarar. Vi kan ge dig spermiedödande medel. Nej, det är inte det hon vill ha. Vad vill hon ha då? Hon förklarar. Vad hände frågar apotekarna. Kondomen gick sönder. Vadå gick sönder? Hur då? Hon säger att hon inte vill svara på den frågan. Och så vidare. Till sist när de förstår vad hon är ute efter säger de att det nog är mycket svårt att få tag på i Egypten men att de ska ringa ett samtal. De ringer. Vänta en timme, kommenderar de henne. De ringer och ringer och ringer, och väninnan som inte nämnt att hon kan någon arabiska hör hur de pratar om, nästan i varenda mening: DEN STORA VITA HORAN. Gång på gång hör hon hur de efterlyser dagen efter-piller till DEN STORA VITA HORAN.
Man kan ju bli alldeles lamslagen för mindre.
om att vara kvinna i kairo:
- Var är du i från?
- Sverige.
- Vad heter du?
- Mareya.
- Jag heter Ahmad. Vad gör du här?
- Pluggar.
- Du är så vacker vacker vacker.
- Tack.
- Är du gift?
- Ja.
- Här eller i Sverige?
- I Sverige.
- Vill du ha man i Egypten också?
- Nä.
- Du är så vacker vacker vacker.
- Tack.
- Jag ska gifta mig med dig.
- Hahaha.
- Ok?
- Nej tack. Jag har en man i Sverige.
- Men du kan ha en i Egypten också.
- Nej, det är harram.
- Är du muslim?
- Nej.
- Kristen?
- Ja.
- Har du barn?
- Nej.
- Är du "madam" eller virgin?
- Det där är inte okej! Sluta!
- Du är MADAM ELLER VIRGIN?
- Men sluta, det där är inte okej. Det är harram!
- MADAM ELER VIRGIN!
- SLUTA!
Ungefär så. Fast på arabiska då. Och det kanske verkar som att jag var kall och stenhård och orädd. Men fy fan. Jag får sån panik och blir rädd för mitt liv för man vet aldrig, och där satt han - den lönnfete Ahmad - och såg så jävla nöjd ut och jag önskar honom inget gott, den äckliga, äckliga jäveln. Låt mig vara ifred. Ba för att jag är vit knullar jag inte med LÖNNFETA ÄCKLIGA TAXICHAFFISAR SOM TROR ATT DE ÄR NÅT.
Ännu mera dekadens:
Ett mörkt rum, ännu mer tvivelaktig musik, mannen med det yviga håret, den bittiska accenten, de fina skorna (åh, så sällsynt i Kairo), de egyptiska bögarna som bara väller in.
Och dekadensen fortsätter. Likheterna med en orgie är många. Jag är i köket med Borhan, jag skrattar hysteriskt och berättar att den svenska motsvarigheten till Borhan är ALFONS. Han förstår inte det roliga. Vi sväljer en shot, jag slår mig själv på bröstet och ropar att jag är en viking. Jag skrattar och fnissar med bögarna, jag känner mig hemma.
Så står jag i hörnet av det mörka rummet med utsikt över Nilen tillsammans med mannen vars skor jag beundrat, mannen vars trevliga sätt fått mig smått vimmelkantig, mannen som berömde min magdans och mannen som jag inbillat mig gett mig blickar. Med oss är en annan man också. Egentligen är det de två som pratar. Mitt huvud snurrar. Vi är fulla. Allhiopa. Oj, vad vi är fulla. Jag har handen på mannen med skjortans mage och den är stenhård och skjortan är våt. Vi pratar om det. Och de, de två männen, som kanske är mer pojkar än män, pratar om mannen med skjortans manshoreri och jag blir alldeles chockad och reagerar som jag alltid gör: jag berättar lika ekivoka saker själv och skrattar och high five:ar. Jag vill så jävla gärna höra till.
Sedan några timmar av drinkar och dans och kön och mörker och musik och svett och allting igen. Så ser jag britten, han som köpte mat åt en uteliggarunge och tittade på mig med mjuka ögon och ser ut att ha så mjuka mjuka läppar, i en soffa med en blondin och jag vet då att det inte var som jag hoppats: han är inte en sån som gillar flickor som jag. Å andra sidan spelar det ingen roll när han var lite sen till festen för att han satte på sin flatmate.