Jag älskar hur araber presenterar en. Som när jag satt med den mycket provokativa författaren (varendaste gång man träffar honom får man en uppdatering om i vilka stater hans noveller och romaner blivit förbjudna. Nu senast: Kuwait.) och hans fästmö och han skulle presentera mig för någon annan oh så högt uppsatt kulturpersonlighet och han ba "This is one of my dearest friends Maria, and she is a professional belly dancer in Sweden". Sen öl på det. Jag gillar det där lite skrytiga, kärleksfulla. Det är flott.
Den där magdansgrejen har ju verkligen blivit hajpad till extrema höjder. På varenda jävla fest leds jag upp på något bord och får en sjal knuten runt höfterna och lite shabi-pop att dansa till. Och så jublar alla och männen ger mig lystna blickar och vi dricker öl. Och kvinnorna vill dansa som jag och bögarna skriker av lycka och så ser mitt liv ut. Just nu. Jag kan väl inte direkt påstå att jag ogillar det. Nej, jag älskar det. Jag spelar bara lite svår. Men det ligger ju i arab diva-kulturen, även fast jag ju är svennigaste svennen.
