Al hurreyah:

Från Kairo Operan och snajdiga barer till Al Hurreyah, ölkaféet som heter "Friheten" där man dricker öl för tolv spänn och klientelet är nittionio procent män. Där satt jag igår, med mina vänner och män som ville var mina vänner. Flertalet män stirrade oavbrutet, och då menar jag verkligen oavbrutet, på mig i över en och en halv timme. Fascination, upphetsning, hat - jag vet inte. Men nåt är det med mig och jag börjar väl vänja mig. Och äntligen har min vän Daniel börjat märka det. Vafan, svär han. Kolla den där, nämen - vafan. Så dricker vi öl och käkar bönor (inga jordnötter här inte) och en av de arabiska männen som är med oss är full och har världens bögigaste skjorta och pratar länge och väl om hur han ALDRIG NÅGONSIN skulle städa eller laga mat. Den andre visar en bild på sin mycket vackra, och mycket sminkade fru, och berättar försynt att det är han som sköter matlagningen hemma. Sen köper vi saltade solrosfrön hos en liten gubbe och fnisselifnissar och tar en bild på mig under en annons som annonsera att man kan köpa en "Grilled Viagra" (macka). Det är fredag i Kairo och jag vet att jag aldrig skulle kunna bo i det här landet för alltid, men just nu är det fint. Just nu är det bra. Men om några månader vill jag ha frihet och jag vill kunna hångla upp nån man. Även fast inte alla kommer vilja ligga med mig hemma.