2010: Året av värdelösa kyssar. Först var det han som luktade, inte illa men, något märkligt och tittade på mig med hundögon och kyssarna var alldeles menlösa. Sen var det han som kysste mig i bilen sista kvällen i februari, men han luktade kummin eller någon annan krydda jag inte kunde definiera, och det var det enda jag kunde tänka på (sedan satte han på mig där i bilen, och jag hade benen i taket och det var i och för sig ganska flott, men kummin alltså. Tack, men nej tack). Och så givetvis mannen jag trodde att jag var ihop med, han som sa att han var kär i mig och ville åka på bilsemester till Tyskland med mig, han kysste mig på ett sätt som inte ens var en kyss. Han pussades. Det var de mest grunda kyssar jag någonsin fått. För försiktiga, för innehållslösa, för långt borta. Som jag längtade efter hans tunga, efter djup, efter något, men det infann sig aldrig och det är väl tur att jag slapp leva med det där. Efter det, eller någonstans däremellan, våldförde jag mig på en stackars man med piercingar och keps på en trappa. Det var en torr fyllekyss, men rätt så mysig, dock så genant efteråt när jag ju märkte hur jävla skrämd han var. Sedan: hockeykillen med universums fittaste kropp som jag traskade hem till en sommarmorgon efter en natts intensivt bögklubbande. Där var de dåliga kyssarna inget annat än: inga kyssar alls. Bara knull. Så några oformliga minnesfragment av tungor och män och så landar vi på igår. I en helt fantastisk takvåning (ja, det är en livsstil) i Mohandessin. Där blev jag alldeles för full på öl och en läskeblask som smakade industri-lime. Och i mitt sällskap hade jag Mimmo, mannen som varit förälskad i mig sen januari men som jag inte alls gillar på det sättet. Men jag LÄNGTADE så efter lite bekräftelse. Så jag släppte allt och jag lät honom lägga sin arm runt mig och jag LÄT honom kyssa mig. För jag LÄNGTADE så efter, ja, just det, bekräftelse. Men helvetes jävlar. Det var den mest aggressive kyssare jag stött på. Han liksom sög sig fast på mina läppar som en fisk, en igel, jag fick en gratis läppförstoring för han såg så min mun blev alldeles svullen, och mitt fulla jag kunde inte komma undan, för han var så... Målmedveten. Men jag lyckades bryta mig loss innan något annat än hans fingrar trasslat in sig i mina strumpbyxor. Fast nu är situationen så jävla märklig och han alldeles överlycklig och i CALL ME-mode. Och jag ba nämenvafan.
I alla fall. Tvåtusenelva, jag pratar med dig, då vill jag kyssa någon så det susar i säven pirrar i magen. Tack på förhand.
