Min bror som i sanning är något av en savant, eller har asbergers (fast utan diagnos, så who knows) skriver ett meddelande på facebook: Hej syster! Jag skulle bara säga att jag faktiskt saknar dig.
Alltså, här snackar vi arton års ålderskillnad, han är den som är äldre, och en framilj som never ever uttrycker känslor. Man dör ju. Så jag svarade: Jag saknar faktiskt dig också. Och så var det inte mer med det. Men så jävla stort.
Så fick jag en hälsning från min svägerska om mina favoritbrorsbarn: A leker med ett svärd i trädgården, Lo spelar Sims och Li säger att hon älskar dig. Åh, älsk. Familjen ändå, alltså.
