När en man som svar på frågan "Är du gift?" lyfter upp båda sina händer, slår dem emot varandra för att visa sina TVÅ silverringar (en på vardera hand) samt säger "Ja"... Betyder detta då att han har två fruar?
Det är sånt här jag brottas med i tjugofemmiljonersstaden. Mannen är i övrigt min lärare och förespråkar att man skall lära sig arabiska utan lexikon. Man ba: yeah right. Men trots de två eventuella fruarna så gillar jag honom. Jag håller mig dock på min kant och har under de politiska diskussionerna kommit med de här inläggen (vår relation har varat i tre dagar):
"Regeringern borde utveckla kvinnors rättigheter för det kommer leda till att landet blir både rikare och bättre."
En exempelmening när vi lekte med olika sätt att uttrycka konditionalis, här i den version på arabiska som innebär att det är nästintill OMÖJLIGT att det händer "Om jag gifter mig i år så lämnar jag universitet för att bli gravid och vara hemmafru".
Jag har också uttryckt mitt förakt angående en man som var dum i huvudet i en text vi läste. Minns jag inte fel så sa jag att han var både puckad, lat och tråkig. För det var han. Sen har jag också givit exempelmeningen "Om jag födde ett barn imorgon skulle jag låta min man ta hand om det". Tjofaderittan, en megakuk i fittan.
I övrigt hamnade jag i en ytterst beklämmande diskussion angående kvinnors behåring nån gång förra lördag omkring 0500. Några amerikaner och en överjävligt brudig svenska uttryckte sitt äckel över att kvinnan jag bor med inte rakar armhålorna. Där följde en lång utläggning från mig hur jävla obehagligt det är med människor som ständigt sexualiserar kvinnan, att ens hår på kroppen verkligen är ens enskilda val, att det är rent ut sagt GENERANDE med människor som inte inser det vansinniga att anse en NATURLIG kvinna vara en RAKAD kvinna... Och så vidare. Aldrig har jag väl önskar mig ett par håriga armhålor så mycket som när mannen bredvid mig frågade om jag var rakad. Tyvärr så är jag ju det, på grund av en hel massa orsaker. Osäkerhet och bla bla bla. Men ändå: mitt val. Jag svarade "Ja, jag rakar mig. Men jag jobbar som magdansös, så jag måste." Det godtogs. Fast inte riktigt av mig själv. Sen fick den där mannen också höra, som svar på hans "Men jag vill inte se hennes hår!" , att det nog fanns massa saker som hon inte ville se på honom. Han älskade mig. På riktigt. Helt oironiskt. Jag tror att jag kallade honom en sexistisk röv också. Det är så man gör kompisar, vet ni. Han insåg väl att jag hade rätt, det måste varit det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar