mötet med bajsmannen:

Den här staden (insert en lång jävla uppgiven tystnad). En dag som bara är en dag av alla dagar kan gå till ungefär så här. Man går upp, man svettas, man lyssnar på lunchbönen, man pluggar (man skriver en presentation om fri abort och kvinnorättigheter - på arabiska), man tar en kaffe på lyxkaffestället, man beger sig för att ta en minibuss till det näst största köpcentret i världen... Ja, och det är här det börjar. Med sina två kompanjoner får man inte bara hjälp av ett antal civila att komma på rätt, till och med polisen ansluter och skriker "RAMSES! RAMSES!" för att vi ska komma till rätt område. Efter ungefär en och en halv timmes bussåkande med bråkande afrikaner, skrikande araber, flirtande män och samtal om ost och trädgårdar och krigsmuseum är man nästan framme och då leder GIVETVIS en man en till ingången och förklarar vilken våning bion som man ska gå på befinner sig. So far so good. Det är bara det att utanför det jättelyxa och jääääääättestora köpcentret "City Stars", jo, där sitter en man och BAJSAR i en buske. Man ba: VA FAAAAAN!? Och när man kommer in på stället så finns det ju toaletter med personal. Frågorna är så många kring den bajsande mannen att man knappt hinner suga åt sig det märkliga i att gå förbi ett H&M som ligger bredvid en affär som säljer superpimpade abayas. I alla fall så ser man The American och de har censurerat bort allt sex och sånt så den är en kvart för kort och biosalongen är så jävla luftkonditionerad att man fryser som om vore det Sverige i oktober. Så man åker hem och går ner i sin lokala mataffär för att köpa flingor och juice och grejer, MEN NEJ DET GÅR INTE FÖR DE GÖR OM OCH DE HAR LAGT ALLA FLINGOR UTE PÅ GÅRDEN. Men om du vill kan jag gå och hämta nåt till dig, säger en av männen som jobbar där. Man ba: tack, men nej tack. Jag föredrar flingor som inte legat på gatan. Jaja. En helt vanlig dag. Inga konstigheter.