Förvånansvärt många män i detta land har blickar som ser ut att höra hemma på människor som inte borde få vistas i det fria. Med tomma, ihåliga, svarta blickar synar de min kropp uppifrån och ner. Och jag blir rädd. Jag blir rädd varendaste dag, jag tycker inte om att gå själv. Det är så svårt att vänja sig vid det där. Att vara maktlös och mindre värd.
Jag har lagt märke till att sättet att handskas med allt det där är att skämta om det. När jag på fester träffar andra västerländska damer så tar det inte lång tid, en och en halv öl kanske, tills man försöker bräcka varandras historier. Män som drar ner byxorna och flashar sina kukar mitt på ljusa dagen, en historia om en man som visade kuken i en moské, den där om mannen som drog sitt finger mellan mina skinkor när jag skulle köpa lunch, den där om mannen som sprang fram till en tjej, drog ut kuken, tryckte sig mot henne och spottade henne i håret, den där om taxichaffisen som växlade mellan växelspaken och kuken...
Jag bor på ön Zamalek. I folkmun: The Island of the white whore. Men det är egentligen värre än så, för i egyptiska mäns ögon är en västerländsk kvinna värre än en hora. Hon knullar ju gratis, herregud.
