Det är som att inget händer. Det går bara runt. Samma relationer, om och om igen. Jag som vill så jävla mycket men inte kan få fram det, männen som inte vill alls. Som tycker jag är rolig. En rivig tjej.

Eller alltså jag veeeeeet inte, men det känns som att tiden håller på att rinna ut. Och jag är bara tjugofyra, alltså det är ju inte så – jag vet det, rationellt – men vafan ska man göra. Det finns liksom nånstans en gräns där man blir konstig om man aldrig blivit älskad av en man.

Jag vill ha andra upplevelser. Jag vill ha sex med någon som är oproblematiskt kär i mig. Bara känna det där. När hjärnan och könet är ett, när olika fascinationer knyts samman.