Jag vill ha det som inte är bra.
Jag vill ha kaoset.
Jag vill stå och prata med honom och se kaoset i ögonen.

Eller.
Det kan vara en efterkonstruktion.

Jag vill stå och prata med honom och se honom i ögonen och känna att: han kommer att knulla mig.
Jag vill också känna: han kommer att kela mig.
Han ska göra både och.

Jag vill bara ha nån som ger sig hän.
Som äter mig som jag äter honom.
Som ser mig som jag ser honom.

Som borrar sitt ansikte mellan mina ben, som gnider fittsaft i hela mitt ansikte.
Som ligger naken i min säng hela dagen, som luktar mig i armhålan och älskar min svett.

Jag vill ändå tro, att när man träffar den som gör morsekod med könet - och man har skojat om det i flera år - att det betyder något. Trots att jag sagt att jag fått lära mig att det inte betyder ett skit så... ja, men jag ljuger. Jag ljuger hela tiden. Jag säger: han är ett jävla as. Men jag bryr mig inte. Jag vill bara ha honom mellan mina lår. Dra fingrarna över hans håriga bröstkorg. Ha hans kuk i min mun. Slicka på den när den precis varit i mig.

Jag kommer på mig själv med att tänka hellre smärta och eufori än bara nåt jävla medelmåttigt. Vad det nu är. Vad jag nu vill. Hellre ett jävla hallabaloo när det väl händer en ett mesigt mingel till loungig musik, I guess.